Söt som socker
Likör är en spritdryck med hög sockerhalt som är smaksatt med kryddor, örter, bär eller frukter. I Frankrike och Italien framställde munkar likörer i medicinskt syfte redan på 1300-talet. Några av de anrika likörerna tillverkas än idag under stort hemlighetsmakeri. Det äldsta receptet är det för Bénédictine, som är från år 1510. En annan välkänd likör med anor är Chartreuse, som sedan år 1605 framställts av franska kartusianermunkar.
När ordet ’likör’ för första gången dyker upp i Sverige, i början av 1700-talet, användes det för vilken välsmakande spritsort som helst. Första gången likör i dagens bemärkelse kom till Sverige var år 1745 då kung Fredrik I lät importera ”3 flaskor Likveurer”. Den första namngivna likören i Sverige var Parfait d´amour, som man drack vid den kungliga taffeln år 1765.
Morotsfrö för kärlekslivet
I Carl Michael Bellmans diktning nämns flera av 1700-talets populära likörer. Vissa är för oss idag okända och av namnen att döma användes de även som mediciner. Här finns bl a röd likör, maglikör och Rossolis som var en italiensk likör. Bellman nämner också ”Huile de Venus”, en söt likör kryddad med bland annat kummin, muskot och morotsfrö. Förklaringen till namnet ”Venusolja” är att morotsfröna i likören ansågs vara bra för kärlekslivet. Likör var länge en exklusiv och dyrbar dryck som man bara drack i de allra högsta samhällslagren.
Schweizerier och caféer
Genombrottet för likörer i Sverige kom i början av 1800-talet, då en helt ny typ av serveringsställen dök upp i Stockholm. Det var schweiziska konditorer som öppnade så kallade schweizerier, utskänkningsställen för kaffe, te, choklad och likör. Schweizerier blev snabbt ett kärt tillhåll för den rika borgarklassen. Till och med damer kunde besöka dessa nya förfriskningsställen med äran i behåll. Vid samma tidpunkt började även speciella likörserviser med karaffer och glas att användas.
På 1830-talet öppnades, efter fransk förebild, caféer i de svenska städerna. Även restauranger öppnade caféer som annex till matsalarna. Ett av de mest kända och populära caféerna var Blanches kafé i Kungsträdgården som öppnade år 1868. Särskilt festlig var uteserveringen med sina gaskandelabrar och statyer. Varje eftermiddag från klockan tre bjöds levande musik. Källarmästare Theodor Blanche klädde sin serveringspersonal i frack, vilket väckte stor uppmärksamhet, och år 1878 skapade han något av en sensation då hans restaurang för första gången i Sverige använde elektriskt ljus.
Svenska kopior
Svenska vinhandlare och spritfabrikanter började sälja likörer under den senare hälften av 1800-talet. Hos vinhandelsfirman Lindgren & Co i Stockholm såldes exklusiva utländska likörer i fantasifulla buteljer. Här fanns också billigare svensktillverkade likörer som i många fall var kopior av de utländska sorterna. Vinhandlarna sålde även egna kreationer med namn som Nunnelikör, en svensk variant av den klassiska munklikören, Stenborgare och Cascarinette. Samma sort kunde smaka olika beroende på vilken firma som tillverkat den. Alla hade de sina egna varianter av recepten. Vinhandlare Gummesson & Co i Stockholm, hade egen likörfabrik och berättade så här om likörtillverkningens svårigheter: ”Likörberedningen är en ännu större konst än punschberedningen och tillverkas inom låsta dörrar och fordrar stor noggrannhet. En enda droppe vatten kan göra likören grumlig.”
Från 1920-talet och framåt tillverkade AB Vin- & Spritcentralen egna likörer. Många nya likörrecept togs fram. De svenska likörerna var billigare än de utländska och under 30-talets devis ”köp svenska varor” ökade försäljningen. Hade man inte råd att köpa likör kunde man köpa essenser och blanda i brännvin. I reklamen för Pierres likörer förklaras hur man gör: ”Tag en halv liter Pierre och blanda med en halv liter Kron. Ja, så enkelt är det att göra en hel liter god likör och samtidigt dryga ut motboksransonen.”
Kaffe med avec
Vid mitten av 1950-talet var likörkonsumtionen hög. Efter middagar både på restauranger och i hemmen drack man gärna kaffe med avec. Ofta drack herrarna cognac medan damerna istället tog ett litet glas likör. Konsumtionen av speciellt de svenska likörsorterna ökade. Tillverkningen skedde hantverksmässigt på AB Vin- & Spritcentralens fabrik på Reimersholme. När Reimersholmsfabriken lades ned 1977 flyttades likörtillverkningen till företagets fabrik i Åhus i Skåne. Under 2000-talet tillverkades Vin & Sprits likörer av färdiga extrakt på företagets fabrik i Sundsvall fram till den lades ned år 2008.
Från 1970-talet och framåt började likörer i allt högre utsträckning användas som drinkingrediens. Nya färggranna och smakrika likörer togs fram speciellt för att passa i drinkar. Svenskarna dricker fortfarande ibland likör som avec, men då bjuder man ofta på starkare och inte så söta sorter. Allt oftare får whisky eller cognac ta över likörens roll som avec.
