Glögg

En svensk jultradition med anor från medeltiden

Att dricka varmt kryddat vin har anor långt bak i tiden. Man drack kryddat vin redan i det gamla Grekland. Romarna sötade sitt vin och smaksatte det bland annat med kryddor och blommor.

Under medeltiden var kryddvin mycket populärt i Europa. Kryddorna ansågs hälsobringande, men kunde också dölja dålig smak på vinet. Hypocras var en dryck som fått sitt namn efter läkekonstens fader, Hypokrates. Gustav Vasa var mycket förtjust i klaret, som var en blandning av rhenvin, socker, honung, kanel, ingefära, kardemumma och nejlikor. Lutendrank var Erik XIV:s speciella favoritdryck. Till hans kröning 1561 bereddes 210 kannor av denna dryck. Förutom vin och kryddor innehöll den också mjölk.

Uppkokt vin med kryddor

Ordet ’glögg’ kommer av glödga, som betyder uppvärma. Benämningen glödgat vin möter vi för första gången i Sverige 1609. På kontinenten lämnade man på den här tiden bruket att dricka vinet kryddat, men i Sverige levde det kvar. I kokboken ”Den svenske kocken” från 1837 kan vi läsa följande recept på Glödgat win:

”Vanligt rödt win uppkokas med något muskotblomma, kanel och kryddnejlikor, jämte nödigt socker och antändes. När det slutat brinna, silas det och drickes varmt.”

I mitten av 1800-talet börjar vi träffa på benämningen glögg i våra kokböcker. Jacob Leufvenmark har i sin ”Handbok i förädling, förskärning och tillverkning av viner och spirituosa”, från 1870, fyra recept under rubriken Glögg. Vi kan läsa hur man gör såväl Vanlig glögg som Katarrh-glögg. Den senare är en dryck som innehåller både lakritsrot och islandsmossa. Den sades bota hosta och skulle drickas på förmiddagen.

Brûlot

Leufvenmark ger oss också under samma rubrik recept på brûlot. Den från början franska drycken brûlot består av cognac, som upphettas och antänds. Över brûlotpannan läggs ett halster, på vilket toppsocker får smälta i värmen från lågorna. Brûlot kom ibland att kallas cognacs-glögg.

N.P. Ödman skildrar brûlotens upplivande verkan i sin bok ”Lite till” från 1910, där vi kan läsa hur värmlandsstudenterna firade Lusse: ”… så kom brylån vid nedfällda gardiner och kastade sitt blåvita sken över ansiktena, och det hemska utseende dessa härvid fingo, gav naturligtvis anledning till åtskilliga skämt. Med brylåns inmundigande växte naturligtvis den bacchanaliska yran, och de översvallande känslorna började småningom allt mer söka sig uttryck i dessa högljudda, explosiva glädjeskrin, som värmlänningarna på min tid voro kända för.”

Populär juldryck

Under 1890-talet blev glöggen en svensk jultradition med spridning i allt vidare kretsar. Varje vinhandlare med självaktning hade sin egen blandning, som såldes på butelj med fantasifulla etiketter, ofta med tomtemotiv. J.D. Grönstedt & Co var en av de mest kända vinhandelsfirmorna i Stockholm. I deras vinglögg ingick flera olika viner som blandades med sockerlag, russin, sötmandel, kanel, kardemumma, nejlikor och ibland vanilj.

I dag dricker vi svenskar ca 5 miljoner liter glögg varje jul. På Systembolaget kommer det varje år nya sorter att prova. Men så skrev också doktor Hagdahl i sin kokbok redan 1879: ”Intet lyckadt slädparti kan undvara denna angenäma dryck, som af mången blifvit befunnen meget tilltalande.”