Mellanölets uppgång och fall

Mellanölets uppgång och fall 
Av Eva Lenneman, Spritmuseum

Mellanölet fick en stormig och kort karriär i de svenska livsmedelsbutikerna 1965-1977. Tanken var att det skulle få svenskarna att bli nyktrare men istället kom det att förknippas med problem och fylleri.  Efterlängtat och hyllat när det först kom blev det på kort tid det mest sålda ölet. Alldeles FÖR populärt bland ungdomar skulle det visa sig och snart höjdes röster för att det skulle förbjudas.
Debatten om ungdomsfylleriet var minst sagt intensiv och bakom de upprörda känslorna kan man ana en generationskonflikt. Mellanölet kom att bli en symbol för den nya och radikala ungdomskultur som växte fram under 60-talet och början av 1970-talet. Kassen med mellanöl blev ett attribut för frigörelse, ett sätt att göra uppror mot föräldragenerationen och deras svenssonliv, och något de äldre förstås förfasade sig över. Mellanölet blev helt enkelt sin tids “dansbaneelände”.

Varför ett mellanöl?
Mellanölets införande på 60-talet hänger ihop med starkölets återkomst 1955. Starköl hade nämligen varit förbjudet sedan 1923. Under hela motbokstiden då spriten var ransonerad i Sverige var det i princip bara möjligt att få tag i starköl på apotek om man hade läkarrecept. Annars var det pilsner med ungefär samma alkoholstyrka som våra dagars folköl som gällde.
Under början av 1950-talet började starkölsförbudet ifrågasättas. Om svenskarna kunde lockas att dricka öl istället för brännvin skulle de ju hålla sig nyktrare. En svensk alkoholprofessor hade 1951 vetenskapligt bevisat att det var bättre att dricka öl än brännvin. Alkohol i form av öl gav en lägre alkoholhalt i blodet och mindre påverkan än starksprit.

Några år senare gjordes en undersökning som visade att missbruk av öl var sällsynt och ett litet problem i vårt land. Visst fanns det så kallade pilsnergubbar men de var en utdöende skara och bland ungdomar var det inte särskilt vanligt att dricka sig full på öl.

1955 avskaffades både motboken och starkölsförbudet. Men starkölet blev inte så populärt som man hade hoppats på. För att köpa hem det var man tvungen att gå till Systemet och väl därinne föll alltför många för frestelsen och köpte sprit istället. Den som ville dricka starköl på krogen var tvungen att beställa in något att äta till och då tyckte många att det var mer “prisvärt” att dricka sprit. Starköl var alltså både för dyrt och för krångligt att få tag på och många tyckte dessutom att det var för starkt för att vara en måltidsdryck. Om man skulle få folk att börja dricka mer öl krävdes en annan typ av öl. .

Ett öl av “naturlig styrka”
Efter alla år av motbokstidens pilsnerdricka och murriga ölkafeer hade ölens status sjunkit och svenskarna drack förhållandevis lite öl jämfört med många andra länder. Bryggerierna hade länge velat tillverka en ny typ av öl som skulle kunna tilltala den stora potentiella reserv av öldrickare som man anade fanns där ute. Förebilden var öl av mellanölstyp som var så populärt i Danmark och som man menade hade en “harmonisk” och “naturlig” alkoholstyrka.

Dåvarande finansministern Gunnar Sträng var en av de ivrigaste förespråkarna för ett “lättare starköl” som skulle främja nykterheten genom att bli det alternativ till spriten som starkölet inte blev. Men tiden var ännu inte mogen och “Strängölet” som det kallades fick avslag av riksdagen 1957. Däremot tog man bort måltidstvånget för starköl för att uppmuntra öldrickandet

För och emot mellanöl
Under det liberala 60-talet växte opinionen för ett nytt och mer “lättillgängligt” öl. Fri handel med öl av en styrka som ansågs normal i övriga världen behövde ju inte nödvändigtvis innebära en katastrof för det svenska folkets nykterhetstillstånd, utan tvärtom. Det var helt enkelt dags att “avdramatisera” ölet.  Flera stora tidningar var med och hejade på: Dagens Nyheter, Stockholms-Tidningen, Svenska Dagbladet och Aftonbladet, alla krävde de att ett nytt öl skulle införas.

1965 fattade riksdagen till slut ett beslut om att ett s k mellanöl skulle införas. Namnet kom av att det nya ölets alkoholstyrka (max 4,5 volymprocent) låg mitt emellan starkölets och pilsnerns. Liksom pilsnern skulle det säljas helt fritt i vanliga mataffärer. Ingen åldersgräns sattes till en början för försäljningen i butik. Ute på krogen däremot gällde åldersgränsen 16 år.

Mellanölsfeber och starkölsexperiment
Den 1 oktober 1965 var det äntligen dags. Nu hade hela Sverige mellanölsfeber. Redan vid tolvslaget på natten hade armador av bryggeribilar gett sig iväg ut på vägarna och flera bryggerier firade med fyrverkerier. I Stockholm gav Expressen ut ÖL-extra, Aftonbladet önskade Gott Nytt Öl  och Stockholms-Tidningen prydde förstasidan med ett pampigt II B i rött.
Inte bara svenska bryggerier hade sett fram emot den här dagen. Enligt Pripps personaltidning höll nu “stora ölkriget” på att bryta ut. Arméer från danska, tyska, holländska, belgiska, polska, finska, ungerska och tjeckiska bryggerier stod beredda att erövra svenska folkets gunst. Man var dock inte så oroliga eftersom kvaliteten på den utländska ölen enligt skribenten var underlägsen den svenska och dessutom helt enkelt inte passade den svenska smaken.

Mellanölet blev snabbt en storsäljare. Ingen kunde missa de stora påkostade reklamkampanjer som bryggerierna gick ut med.  75% av det tillgängliga affischeringsutrymmet i Sverige la man beslag på. Enligt en obekräftad uppgift var intresset till en början så stort att t o m försäljningen av mjölk gick ned. Till en början lär det ha funnits hela 75 olika sorter att välja mellan och en flaska kostade ca 90 öre. Efter bara några år hade öldrickandet i Sverige ökat rejält.

Kritiken växer
Under 70-talet skedde en normförändring i Sverige när det gällde alkohol. Hade inte liberaliseringarna gått för långt? I fokus för alkoholdebatten stod problemen med ungdomarna och deras mellanölsfylleri.

I böcker och rapporter lyftes skrämmande fakta fram. På 94,9 % av Stockholms ungdomsgårdar hade man problem med mellanölet. På skolorna var man bekymrad över ungdomar som kom påverkade till lektionerna. I intervjuer sa sig många tonåringar utan problem kunna hälla i sig upp till 10-15 mellanöl på en kväll. Rapporter om störande uppträdande, överfall och meningslös skadegörelse strömmade in från hela landet. Samma tidningar som bara några år tidigare hälsat mellanölet välkommet hade nu rubriker om 10-åringar som drack mellanöl och 13-åriga ölgubbar.

Vuxenvärlden stod handfallen och villrådig. Alkoholmissbruk hängde ju ihop med trångboddhet, arbetslöshet och fattigdom. I välfärdens Sverige hade ungdomarna det ju så bra. Men varför drack de då så mycket?
Och vems fel var det egentligen att det gått så snett? Var det den hänsynslösa och vilseledande reklamen? Den som romantiserade mellanölet och förledde ungdomen med vackra bilder och adjektiv som härligt, skönt och festligt men inte ett ord om alkoholberoende eller fylleri? Eller var det samhällets fel? Hade det funnits fler möjligheter för ungdomarna till intressanta hobbies och saker att göra på fritiden skulle de ju inte behöva samlas enbart för att dricka mellanöl. Eller var det lättillgängligheten? Det billiga priset?

De fanns också dem som hävdade att problemet var överdrivet och att debatten spårat ur. Allt elände skylldes ju på mellanölet. Det var väl bättre att ungdomarna drack öl än sprit? För dricka skulle de göra hur som helst.

Stoppa mellanölsfloden!
Att något måste göras var ändå de flesta eniga om. Den 1 april 1970 kom bryggerierna  och myndigheterna överens om ett stopp för ölreklam som t ex riktade sig till ungdomar. Samma år infördes en frivillig 18-årsgräns i butikerna. Den 1 juli 1972 blev det lag på att man måste vara 18 år både för att få dricka mellanöl på krogen och köpa den i butik. Men debatten fortsatte ändå eftersom många upplevde att åldersgränsen fungerade dåligt i praktiken.

1976 röstade Sveriges Riksdag om mellanölets framtid. Nu gällde det att stoppa “mellanölsfloden”, rädda ungdomen och visa solidaritet mot det uppväxande släktet. Nästan var fjärde ledamot vid den här tiden var nykterister och debatten var livlig och argumenten ibland ganska drastiska. Mellanölet kallades “en förgiftning av samhället som verkar svårt nedbrytande på människor”.  En ledamot hävdade till och med att man av någon anledning blev särskilt våldsam och tokig av just mellanöl, eftersom “det tycktes verka på ett alldeles speciellt negativt sätt”.

Mellanölet avskaffas
Den sista juni 1977 såldes den sista mellanölen i livsmedelsbutikerna trots att de flesta svenskar ville att det skulle få vara kvar. Avskaffande av mellanölet blev en viktig symbolfråga för den fortsatta svenska alkoholpolitiken. De som var för förbud hade nu segrat över de med en mer liberal inställning och några år framöver skärptes lagarna kring alkohol ytterligare: 1979 infördes reklamförbud och 1982 lördagsstängt på Systembolaget.

Men mellanölsgenerationen förändrade svenskarnas dryckesvanor. Ett trendbrott hade inträffat, framför allt bland ungdomar och även kvinnor som tidigare druckit mycket lite öl. Den nya generationen steg in i vuxenlivet med andra dryckespreferenser än sina föräldrar som förmodligen drack brännvin eller var helnykterister. Efter många år i skamvrån hade öl blivit modernt igen.

Korta fakta om mellanöl
Mellanölet såldes i svenska butiker  från den 1 oktober 1965 till den 1 juli 1977.
Mellanölet fick en egen skatteklass, klass II B vilket var öl med en alkoholhalt mellan 3,5 och 4,5 volymprocent.
Till en början sattes bara en åldersgräns på 16 år för att dricka mellanöl på krogen men fr o m
1 juli 1972 blev det lag på att man måste vara 18 år både i butik och på krogen.
1976 beslutade riksdagen att förbjuda mellanöl. Förbudet trädde i kraft 1 juli 1977 men gällde bara försäljningen i handeln.
Efter att mellanölet försvann minskade svenskarnas totala ölkonsumtionen, särskilt bland ungdomar. Inte förrän i slutet av 1990-talet blev den sammanlagda ölkonsumtionen lika hög som under mellanölstiden igen.
Efter mellanölsförbudet klassades all öl över 3,5 volymprocent som starköl..

Bonustext: Fri försäljning av starköl
Även starköl såldes fritt i livsmedelsbutikerna i vissa delar av Sverige under några år. Efter den lyckade mellanölsintroduktionen ville många se en ytterligare liberalisering av ölförsäljningen och man beslutade sig för att genomföra ett djärvt experiment. Från den 1 november 1967 såldes starköl precis som mellanöl helt fritt i livsmedelsbutikerna i Värmlands län och i Göteborgs och Bohus län. Men redan efter några månader kom de första larmrapporterna om kraftigt ökad försäljning, ungdomsfylleri och rattfyllor och försöket avbröts i förtid 14 juli 1968.

 

Tack ICA och Digitalt museum för lån av bilder.